Att arbeta utifrånstoryline är ett intressant och utmanande koncept, Storyline bygger på barnens medverkan, på verkan och förkunskaper om det ämne som man väljer att arbeta med (storyline.se). Till skillnad från ett temaarbete så är det barnen som är i centrum i arbetet och ska hjälpa till att driva det framåt. Jag tror Storyline är lättare att arbeta med äldre barn på ca 6 år eller lite äldre än vad det skulle vara att göra det med de yngre barnen på förskolan. Men detta kan också bero på att vi inte haft en riktig barngrupp att göra detta arbete med, vilket har varit svårt att försöka fantisera om hur barnen skulle kunnat göra i de olika situationerna. En stor skillnad mellan ett Storyline arbete och ett temaarbete är händelserna och nyckelfrågorna som driver arbetet/”sagan” framåt, händelserna kan vara pedagogstyrda men de kan också vara barnstyrda eller en blandning av de två. Ett temaarbete är det pedagogerna som väljer hur arbetet ska fortsätta framåt.
Jag finner att våra didaktiska val vi gjorde i arbetet var väl grundade och tagna med eftertanke, bland annat för att barnen inte skulle känna en direkt personlig koppling till det problem som vi hade som utgångspunkt i arbetet. Vi valde att ha global uppvärmning, växthuseffektens negativa påverkan på miljön med exemplet att isen smälter vilket kan leda till översvmämningar. men för att det skulle vara lättare för barnen psykiskt så valde vi att detta inträffade på en fiktiv planet som vi kallade för Kottus. Enligt LPFÖ (2016) ska förskolan arbeta för att utveckla barns intresse och förståelse för naturen och hur samhället påverkar varandra.
Vi hade kunnat använda mer hållbartmaterial i vår storyline med barnen för att tydligt visa att man kan använda nästan vad som helst till flera olika saker än vad det från början var menat. Det är bra att återanvända material för att visa barnen ett sätt att arbeta med hållbarhet i sin vardag.
Enligt Karlsson (2014) finns det olika sätt barnen kan stå i centrum, ett av dessa är att barnet får stå i centrum för den kunskapsutveckling och meningsskapande som ska ske. Detta passa väldigt bra in i Storyline där det är barnen som ska föra arbetet framåt genom bland annat ta fram sin egen kunskap och utveckla den.
Jag skulle kunna tänka mig att arbeta med Storyline i mitt arbetsliv, det kan bli en utmaning men det är också ett bra sätt att lära barnen om olika ämnen eller om perspektiv på saker. Storyline är ett bra sätt att träna barnen i att varje enskilt barn ska utveckla sin förmåga och vilja att utöva och ta ansvar i förskolan (LPFÖ 2016).
Referenser:
Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm, Skolverket.
Vi har börjat med att ändra filmen med ozonlagret till rätt "förklaring" , nu beskriver filmen växthuseffekten.
Se sista i inlägget den nya filmen. I själva planeringensplanen har den röda tråden förstärkts genom nya aktiviteter/händelser samt övergripande ge barnen styrning i berättelsen. Exempel på detta är att dem skapat teckningar kring sina ideer dem skapar också egenskaper kring karaktärerna. De som ändrats markeras med blå färg i texten. Även manuset i redovisningen har genomgått mindre förändring som lagts sist i inlägget.
Följande storyline utspelas i nutid, alltså existerar den fiktiva planeten i samma tid som barnen.
Barnens karaktärer:
Farfar Karl - Farfar Karl är en envis Kotte som inte uppskattar förändringar och han har bott på sin ö ända sen han var ett litet frö.
Farmor Kerstin - Farmor Kerstin är en kotte som älskar att vara aktiv och vara ute i naturen, speciellt med sina barnbarn.
Pappa Klas - Pappa Klas är lekfull och tycker om att köra bil snabbt på bana.
Mamma Katarina - Mamma Katarina är en arbetsam kotte och hon tar bilen till jobbet varje dag. Hon älskar att köra sin bil och fort ska de gå!
Dotter Klara - Klara är en glad och aktiv flicka och hennes favoritsysselsättning är att meta på bryggan vid deras ö.
Son Kristian- Kristian är en busig kille med en räv bakom örat. Han är påhittig och kommer ofta på nya saker..
Han älskar att springa runt på ön och vara busig speciellt emot sin syster Klara.
När barnen skapade karaktärerna fokuserade dem redan på bilar, dem ansåg att hus och bil behövdes för att leva på planeten.
Tillägg av händelser och aktiviteter samt förtydligande hur vi introducerar dem
Vi introducerar QR koden genom att vi berättar för barnen under en samling att vi har hittat en QR ute på gården. Vi har efter första introduktion lagt till en aktivitetet, detta är att barnen får möjlighet till att skapa sin egen bild av vad som har hänt på Kottus och hur de ser ut på den planeten. Genom att estetisk skapa teckningar visa barnen hur dem tror att snön smälter skapa översvämningar och detta påverkar dessa invånare. När barnen skapade detta leder de oss till nästa händelse som är pedagogledd.
Händelsen är översvämning som gestaltat av pedagogerna, genom barnens egna teckningar av händelsen kan vi visa hur de kan ha gått till när de blivit ökad vattennivå på planeten Kottus ena ö.
Efter detta kommer barnen med idén att dem vill söka vidare på vad anledningen är till att de skapas översvämningen. Genom denna kunskap kommer vi vidare till nästa händelse där barnen med hjälp av pedagogerna skapar en informationsfilm om växthuseffekten.
Efter detta har barnen via tidigare kunskapssökande också insett att det är bättre att skapa elbilar, barnen kommer på att de är kotte Kristian som skapar elstolpen och elbilarna vilket blir en händelse som är skapad av barnen. Storyline.se säger att barnen själva kan skapa händelse för att föra storyn framåt. Barnen genom estetiska arbete skapar en elbil och en elstolpe, dem skriver också ett brev signerat av Kotten kristian.
Avslutningsvis skickar kungen av planeten Kottus ett meddelande som tackar kotten Kristian, barnen för deras hjälteinsats.
Didaktiska val:
Storyline.se betonar att händelse kan vara elvstyrda och pedagogstyrda, dessa bör dock alltid utgå från barnens egna upptäckande. Genom att basera de pedagogledda händelserna på barnens egna skapande ökar barnens involverade i storyline arbetet. Björklund (2014) menar att lärande för hållbar utveckling inte handlar om att vi vuxna berättar för barnen vad dem ska göra, utan att barnen ska själva utforska för att få kunskapen. Pramling Samuelsson (2011) säger att de är viktigt att vi inte applicerar ångest på barnen i arbetet med klimatfrågor, genom att ge barnen förutsättningar att se lösningar på problemet kan detta undvikas.d
Hur barnen tränas i sociala och ekologiska dimensioner:
Barnens ekologiska dimensioner i arbetet blir kunskapen om växthuseffekten och varför den skapas.
Social dimensioner är att se hur växthuseffekten, den negativa delen, påverkar människor. Genom att dem exempelvis får flytta, sedan också kunskapen att vi bara kan hindra framtida problem inte det som redan gjort.
Nytt meddelande:
Ny växthusfilm:
Kottestory
Scen 1
Berättare:
- I en galax långt, långt borta för länge sen, en planet, som var befolkat av kottar av dess olika slag, planeten hette Kottus och var en väldigt kall planet, men planeten har på senare tid börjat att bli…. Varmare!...
Kung Kotte:
- Ojojoj… vad varmt de har börjat att bli… usch vad är det som händer? Jag vet inte vad jag skall ta mig till! Jag behöver hjälp!
Berättare:
- Desperat för hjälp skickar Kungen av planeten Kottus ut en video med ett meddelande i förhoppningar att någon kan hjälpa dem!
Scen 2 Berättare:
På grund av växthuseffekten har isen på planeten smält, vilket orsakat att vatten nivån har ökat och mer o mer land blir täckt av vatten och kottarnas land blir mindre o mindre. Detta har gjort att översvämningarna på planeten har blivit mer vanligt, titta vi ska se vad som hände Klara och Kerstin:
Klara står på bryggan och tittar ut över vattnet Klara:
Farmor… nu har vattnet nästan kommit upp över bryggan!
Klara tittar förvånat och lite oroligt mot farmor Kerstin
Farmor Kerstin:
Jaadu Klara… på min tid var vattnet…. (mer vatten kommer och översvämmar bryggan)
Klara:
Men nej… hur ska vi fiska nu… hur ska vi få mat? Måste vi flytta nu farmor?
Farmor Kerstin:
Jaaa Klara vi måste nog göra de tyvärr…
Klara:
Men jag vill inte… finns det inget vi kan göra åt detta?
Scen 3 Kotten Kristian har med hjälp kommit på hur man kan förebygga så vi kan slippa fler problem på grund av utsläpp:
Kristan: Titta här, Jag har skapat en ny elstolpe och bilar, Hoppas kungen hittar dem snart.
Berättare: En dag när Kungen var ute och tänkte på planeten Kottus och vad som händer med den hade han fått svar på meddelandet han skickat ut ihop om att få hjälp
Bilarna står i hans trädgård med nytt drivmedel och en elstation Kung Kotte:
Nä men vad är detta? Är detta hjälpen vi fått… hm ja men det måste de va!
Kung kotte går runt och inspekterar bilarna Kung kotte:
Jag ser ingen skillnad på bilarna… men här ligger ju en lapp den kanske förklarar..
Lappen
“ Hej Kung Kotte på planeten Kottus!
Vi på avdelning Snöflinga har tillsammans med din invånar kotten Kristian fått ditt meddelande och vi bestämde oss för att hjälpa er med problemet. Vi har med Kristians hjälp bytt ut bensinmotorerna i era bilar till ett el batteri vi har även konstruerat en elstation där ni kan ladda era bilar. Detta minskar utsläppen och värmen slutar stiga. När värmen slutar stiga kommer inte heller vattennivån stiga då slipper fler Kottfamiljer flytta ifrån sina hem!
Hej då!”
Kung Kotte:
Jaha men va bra! Nu förstår jag! Nu skall jag bara skicka ut ett till meddelande för att tacka så mycket för hjälpen jag måste även leta upp Kristian och tacka. Berättaren:
Kungen gick in för att börja skicka meddelandet och alla andra på planeten Kottus levde lyckliga i alla sina dar (här kommer filmen)
I
läroplanen för förskolan står det att vi ska arbeta och sträva efter att varje
barn utvecklar sin förmåga att konstruera med hjälp av olika sorters material
(skolverket, 2016). Jag anser att vi i vår grupp har uppnått detta då vår
påhittade barngrupp fick konstruera en värld och invånare utav toarullar,
flyttkartonger tändstickor och kottar mm. Engdal (2012) tar upp ett
projektarbete som hade fokus på använda återanvändbart material, och det var
även vårt fokus i arbetet, att det skulle vara lätt att få tag på material som
går att återanvända.
LPFÖ (2016) nämner att i ett
samhälle som är präglat av ett stort informationsflöde är det viktigt att ha
förmågan att kunna söka ny kunskap. Därför har vi lagt ganska stor fokus på att
barnen ska söka information i böcker och via tex ipad för att de ska få så
mycket relevant information som möjligt.
Jag upplevde detta projekt som ganska svårt på det viset att vi
framförallt inte hade en riktig barn grupp, men också att vi inte skulle
vägleda ”barnen” riktigt utan att det var barnen som skulle gör själva arbetet,
jag tyckte att Storyline var knepigt, det var en svår balansgång. I en rapport
av OMEP förklaras att om barnen ska vara verkligt deltagande förutsätter det
att det finns vuxna som är med o vägleder barnen (Engdal et al., 2012). Så som
jag uppfattade Storyline uppgiften skulle vi näst intill bara starta upp
arbetet och sedan skulle barnen helt och hållet ta över, men det hade nog inte
kommit så långt då och jag tror att storylinen hade blivit väldigt
osammanhängande eller inte blivit av alls, då det krävs att en vuxen involverar
sig mer i projektet än vad jag först uppfattade det som.
Det var ett roligt arbetssätt men jag tror inte att jag kommer att
använda det senare i yrkeslivet, kanske en variant av det. Men det är inte
säkert, det kan vara så att det bara är pga av att inte ha en faktisk barngrupp
som gett mig en felaktig syn på arbetssättet med Storyline. Arbetet i gruppen
har gått bra och det var ett kreativt sätt att arbeta på och fördelningen har
varit rättvis.
Referenser:
Skolverket (2016). Läroplan
för förskola Lpfö 98 (reviderad 2016).
Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi,
Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva. 2012. Lärande för hållbar
utveckling -är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt
Lärande för hållbar utveckling i praktiken.
http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf
I förskolans läroplan står det att vi ska sträva efter att barn utvecklar sin förmåga att skapa och konstruera med hjälp av olika material och redskap (Skolverket, 2016). Detta mål synliggörs under delen där “barnen” fick konstruera världen och bilarna. Engdal et al. (2012) nämner ett projekt vars fokus låg på att återanvända material såsom tomma mjölkkartonger och liknande, detta är något vi också fokuserade på i vårt arbete då vi bland annat använde gamla toarullar och flyttlådor.
Förskolans läroplan nämner att i ett samhälle präglat av ett stort informationsflöde är det viktigt att har förmågan att kunna söka ny kunskap (2016), därför har vi lagt stor vikt på att barnen ska, med vår handledning, söka i böcker och gå ut på internet för att hitta information.
Enligt förskolans läroplan ska vi sträva efter att varje barn utvecklar förmågan att uttrycka tankar och åsikter (Skolverket, 2016), därför är detta ett väldigt kraftfullt projekt där barnen verkligen får känna att de kan påverka saker och händelser. Men som med all frihet inom förskolan så finns det riktlinjer och gränser, i en rapport ett projekt av OMEP skrivs det att verkligt deltagande från barnens sida förutsätter att det finns vuxna som stödjer och vägleder dem (Engdal et al., 2012), något som vi fick instruktioner om att tona ner i detta projekt. Även om jag inte har någon erfarenhet med denna typ av projekt i verkligheten får jag känslan av att det ligger något i det som skrivs i OMEP-rapporten, om vi skulle ge barnen full kontroll över alla händelser tror jag inte att tror jag inte att storylinen skulle bli särskilt sammanhängande.
Arbetet med storyline har varit väldigt roligt men det har också varit väldigt svårt att simulera. Utan en faktiskt barngrupp tror jag inte att arbetssättet har blivit rättvist representerat, därför kan jag inte själv säga om jag tycker att arbetssättet är bra eller dåligt.
Referenser:
Skolverket (2016). Läroplan för förskola Lpfö 98 (reviderad 2016).
Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva. 2012. Lärande för hållbar utveckling -är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf /Albin
Storyline som arbetssätt utgår ifrån barnen och deras
förkunskaper. Barnen får själva (med stöttning från pedagog) utforska och
fundera kring en eventuell problemlösning (storyline.se). Krag-Muller (2012)
påpekar vikten av att barnen själva får utforska kunskap och det leder till att
dem finner kunskapen meningsfull. Enligt läroplanen skall barnen också få
chansen att själva få utforska sin omvärld (skolverket, 2016). Vi i gruppen kom
fram till att böcker och IKT är ett smidigt tillvägagångssätt för att söka och
utforska. Främst IKT då böcker kan ta mycket plats och att det är viktigt för
barnen att utveckla sin digitala kompetens (Forsling, 2011).
Att lyssna på barnen är en viktig egenskap hos en
pedagog för att barnen skall få en känsla av att dem är delaktiga och har
inflytande samt att deras åsikter spelar roll, att bli lyssnade på ör också en
av barnens rättigheter (Öhman, 2009). Utifrån arbetet med storyline är min
upplevelse att kunna lyssna på barnen något som man bör lägga stor vikt vid.
Med tanke på att det är barnen som skall skapa det mesta av arbetet tillsammans
med varandra och vara drivmotorn framåt, vi skall finnas där och ge dem
stöttning. Min upplevelse är att vi inte heller skall vara rädd för att skapa
en egen händelse för att barnen skall bli inspirerade till fortsatt
utforskande. Balansen där emellan tycker jag är svår, men med mer övning tror
jag att det klarnar.
Att dela in gruppen i mindre grupper är positivt
utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där barnen drar nytta av varandras
kompetenser, den kompetenta kamraten. Dewey myntade begreppet ”learning by
doing” där tanken är att man skall blanda teori med praktik (Lundgren, m.fl.
2014) vilket vi i gruppen har gjort i vårt storylinearbete där barnen söker
kunskap via IKT som är teori och sedan skall dem skapa med olika estetiska
uttryckssätt. Det är också positivt med mindre grupper utifrån relationer. Öhman
(2009) menar att man kan lotsa barnen in i olika samspelssituationer för att
dem skall få chansen att utveckla sin lekkompetens. Barn som kanske vanligtvis
har svårt för att komma in i leken och gemenskapen med resterande barn kan här
få chansen att utveckla sin sociala kompetens och status i gruppen. Barnet
kanske vågar ta mer plats och kanske tillåts ta mer plats i en mindre grupp än vad
som hade skett i en större grupp.
Förskolan skall även ge barnen chansen att utveckla
andra uttryckssätt än tal och skriftspråk (skolverket, 2016). Det är en del
skapande i storylinearbete som också är positivt i barns utveckling då dem
skapar och använder uttryckssätt dem inte är vana vid (Vecchi, 2014). Alla
individer är olika och har olika behov därför är det positivt att barnen får
utforska samt se vilket uttryckssätt som passar dem bäst genom storyline.
Jag kan tänka mig att arbeta med storyline i min
kommande barngrupp med tanke på att man kan få in allt möjligt i arbetssättet,
jag är nyfiken på vad man kan göra mer och se hur det är att arbeta på detta
sätt med en riktig barngrupp. I storyline skall barnen inte vara karaktärer
handlingen, detta gör det lättare för barnen att framföra sina åsikter när dem
kan vara en annan (storyline.se). Detta anser jag ökar barnens förståelse för
hållbar utveckling då man minskar klimatångesten som kan uppstå i arbetet för
hållbar utveckling, genom minskad klimatångest vågar barnen kanske söka efter
mer kunskap.
Jag tyckte det var svårt att hitta balansen mellan hur
mycket vi behöver styra och hur mycket barnen skall styra. Svårigheten kan ha
att göra med att vi saknade en barngrupp att arbeta med och att frågetecknen
hade rätats ut fortare om vi hade haft en med tanke på att vi ska utgå ifrån
barnen. Men det är inget som låter mig skrämmas för att prova i min kommande
barngrupp.
Referenslista
Forsling, K. (2011). Digital kompetens i förskolan. KAPET. Karlstads universitets Pedagogiska
Tidskrift, 7(1)
Tanja Kragh-Muller, Fri lek och lärande ur Kragh-Müller,
Grethe, Ørsted Andersen, Frans & Veje Hvitved, Louise (red.). 2012. Goda
lärmiljöer för barn. 1. uppl. Lund:
Vecchi, Vea. 2014. Blå cikoriablommor: ateljén i Reggio Emilias
pedagogiska verksamhet. Lund: Studentlitteratur
Öhman, Margareta. 2009. Hissad och dissad: om
relationsarbete i förskolan. Stockholm: Liber
